Växelriktaren är en effektjusteringsenhet som består av halvledarenheter, som huvudsakligen används för att omvandla likström till växelström.Den består i allmänhet av en boostkrets och en växelriktarbryggkrets.Boostkretsen förstärker solcellens DC-spänning till den DC-spänning som krävs för växelriktarens utgångsstyrning;växelriktarbryggkretsen omvandlar den förstärkta DC-spänningen till en AC-spänning med en gemensam frekvens på motsvarande sätt.
Växelriktare, även känd som strömregulator, kan delas in i den oberoende strömförsörjningen och nätansluten användning enligt användningen av växelriktaren i det solcellsgeneratorsystem.Enligt vågformsmoduleringsmetoden kan den delas in i fyrkantsvågsomriktare, stegvågsomriktare, sinusvågsomriktare och kombinerad trefasväxelriktare.För växelriktare som används i nätanslutna system kan de delas in i växelriktare av transformatortyp och transformatorlösa växelriktare beroende på om det finns en transformator.De viktigaste tekniska parametrarna för den solcellsbaserade växelriktaren är:
1. Märkutgångsspänning
Den fotovoltaiska växelriktaren bör kunna mata ut märkspänningsvärdet inom det tillåtna fluktuationsområdet för den specificerade ingångslikspänningen.Generellt, när märkutgångsspänningen är enfas 220v och trefas 380v, specificeras spänningsfluktuationsavvikelsen enligt följande.
(1) Vid drift i ett stabilt tillstånd krävs det i allmänhet att spänningsvariationen inte överstiger ±5 % av märkvärdet.
(2) När belastningen plötsligt ändras, överstiger inte spänningsavvikelsen ±10 % av märkvärdet.
(3) Under normala arbetsförhållanden bör obalansen i trefasspänningen från växelriktaren inte överstiga 8 %.
(4) Distorsionen av spänningsvågformen (sinusvågen) för trefasutgången måste i allmänhet inte överstiga 5 %, och enfasutgången bör inte överstiga 10 %.
(5) Avvikelsen i frekvensen för växelriktarens utgående växelspänning bör vara inom 1 % under normala arbetsförhållanden.Utspänningsfrekvensen som anges i den nationella standarden Gb/t 19064-2003 bör vara mellan 49 och 51 Hz.
2. Belastningseffektfaktor
Storleken på belastningseffektfaktorn indikerar växelriktarens förmåga att bära en induktiv belastning eller kapacitiv belastning.Under tillståndet av en sinusvåg är belastningsfaktorn 0,7 till 0,9, och det nominella värdet är 0,9.Vid viss lasteffekt, om växelriktarens effektfaktor är låg, kommer den erforderliga kapaciteten hos växelriktaren att öka, vilket resulterar i en kostnadsökning.Samtidigt ökar den skenbara effekten hos solcellssystemets växelströmskrets och kretsströmmen ökar.Om den är stor kommer förlusten oundvikligen att öka, och systemeffektiviteten kommer också att minska.
3. Nominell utström och nominell uteffekt
Märkutström avser växelriktarens nominella utström inom det specificerade belastningsfaktorområdet, enheten är en;nominell uteffekt hänvisar till produkten av nominell utspänning och nominell utström från omriktaren när uteffektfaktorn är 1 (dvs. ren resistiv belastning), enheten är kva eller kw.
Posttid: 15 juli 2022